Jag tackade ja till att föreläsa på den Nordiska kongressen långt innan lilla T var född. Det var till och med så länge sedan att T bara fanns i våra tankar men inte i min mage. Att tacka nej till ett pangerbjudande på grund av en eventuell graviditet skulle ha varit lite knasigt.
I juni stod jag så med en tvåmånaders bebis.
Jag kände mig lite fånigt karriäristisk samtidigt som jag verkligen såg fram emot att få bo på hotell och få lite egen tid med min lille son. Alla runt omkring mig tyckte att jag verkade så cool men ingen kunde se det organisatoriska kaos som härjade inom mig.
Den stora otympliga liggvagnen var inget att ta med på flyget så vi var tvungna att köpa en bra bebisanpassad paraplyvagn. Jag hade hört av andra hur misshandlad en vagn blir under en flygresa så den perfekta paraplyvagnen skulle vara extra tålig.
I semestertider så fick gärna vagnen vara billig också.
Ganska snart stod det klart för oss att det var en utomordentligt bra och begagnad vagn vi behövde.
Jag letade i DN´s annonser och på Blocket.
Det blev en veckas jobb att få tag på en vagn.
Varje gång vi ”missade” en bra vagn skällde jag på min stackars man. Det var han som hade sagt något fel eller inte varit snabb nog. Det är tur att han känner mig så väl att han vet att nervositetsstress gör mig odräglig. Vi for runt och tittade på vagnar men ingen var bra nog åt min son.
Dagen innan avresan fick vi äntligen tag på en vagn. Den var inte så snygg som jag ville. Den var dessutom ganska sliten men det fanns ingen tid kvar för att vara kräsen.
Situationen på Arlanda var helt hysterisk. Folk sprang runt överallt och incheckningsdiskarna stängde trots att det stod folk och köade. Stressad och genomsvettig försökte jag plastinpacka den begagnade paraplyvagnen. Det var ett ganska klurigt projekt som inte underlättades av att jag hade ett gråtande barn på armen.
När jag tagit mig fram till Jyväskylä, som ligger mitt i Finland, upptäckte jag att bygeln till vagnen var borta. Jag hade tagit av den i specialbaggageincheckningen men därefter måste den ha försvunnit någonstans mellan Arlanda och resans slutdestination. Den lilla bygeln betydde ganska mycket för att lilla T skulle kunna ligga tryggt i sin vagn.
Det regnade, det regnade och det regnade och så regnade det lite till. Insektsnät hade jag tagit med men regnskydd var något jag inte hade tänkt på. Min genomblöte son hängde i bärsjalen. Jag insåg att paraplyvagnen fått sitt namn pga. hopfällningsmekaniken inte på grund av några fantastiska regnskyddande egenskaper.
T hade flutit bort om han legat i vagnen…
Som tur var så fanns det barnvagnsaffärer även i Jyväskylä och dit begav jag mig för att köpa ett regnskydd. Där stod de på rad:
De perfekta paraplyvagnarna.
Det fanns vagnar med babylift, med parasoll och regnskydd. Svarta gråa, snygga och BILLIGARE en den begagnade vagn som stulit så mycket tid och energi den senaste veckan.
Jag önskar att jag vore så cool som folk tror…
