Mifflans värld

“Det är en som mjölkar kon också…
men hon sitter bakom så man ser det inte!”

Idag vill jag inte gå till dagis!”
E spänner ögonen i mig och ser mycket bestämd ut.
”Nu får du ringa till dagis och säga: I dag kommer inte E till dagis!”
Jag tittar på min dotter och försöker matcha hennes bestämda min.
”Förresten har jag hosta. Jag är nog förkyld.”
En kraftig låtsashosta får hela hennes kropp att skaka.

”Hur är det. Är det inte kul på dagis längre?”
”Åh mamma, det är JÄTTE roligt på dagis!…”
”…Ibland.”
”…..och idag är det inte ibland!”

Jag har båda barnen hemma idag.

”Och när jag är Lucia. Då får du tända alla ljusen, mamma.”
” Men du är en liten tjej, gumman. Det är farligt med levande ljus då”
E ville absolut inte ha några elektriska ljus.
”Hm… då får jag väl vara Lucia när jag blir stor. Då får du tända tärnljuset istället.”
Återigen var jag tvungen att göra min dotter besviken. Inga levande ljus till tärnan heller.

E blev alldeles tyst en lång stund sedan såg jag hur hennes blick svartnade.
”Om det skall vara på det här sättet tänker jag vara en TOMTE!”

E var så röd om kinderna.
” Vad har hänt? Kliar det på kinderna? Du är alldeles röd!”
Min dotter tittade på mig med en hemlig min.
”Jag kan inte säga….bara viska….”
Hon sträckte sig mot mitt öra och viskade:
”Jag är kär i Pappa…….”

Inget är som den första kärleken.

Nobelfesten är fascinerande för en liten tjej.
Alla vackra klänningar och riktiga prinsessor.
E var dock lite besviken över Kungens avsaknad av krona.

När man är treochetthalvt är det lite svårt att förstå syftet med en så fin fest.
”Och priset i medicin gick ju till…” TV- journalisten presenterade de olika pristagarna men fotografen zoomade in prinsessan Lilian.
”Mamma…var det den gröna klänningen som fick priset?”

Att hänga med i modetrenderna är en vetenskap i sig.