Tafrija
Vi bodde i nordvästra hörnet av Tanzania, precis vid Victoriasjön. På vår tomt växte två stora Papayaträd. Ibland längtar vi tillbaka. Speciellt när det är grått och plaskigt i Stockholm.
I den delen av landet bor Haya-stammen. Det är en stolt folkgrupp med många rika traditioner.
Plötsligt finns dom där. De små risgrynen i munnen som drastiskt förändrar den lille bebisens utseende.
”Ojojoj…min skatt har fått tänder. Han kommer att äta oss ur huset!” Tänker Hayaföräldrarna men de säger ingenting eftersom det kan betyda stor olycka; barnet kommer i så fall att förvandlas till ett matvrak.
Hayapappan lyfter sitt barn högt upp och vandrar runt i byn. Han går från hydda till hydda. Skriker: ”Hodi!” (Sedvänjan att knacka på dörren kommer från de länder där det finns en dörr att knacka på…)
Den oroade men stolte fadern går in i huset med sitt barn högt lyft framför sig.
Alla förstår vad som är på gång. När pappan kommer med sitt potentiella matvrak tystnar alla och samlar ihop de bästa matvaror som hushållet har att erbjuda - avokado, mango, jordnötter, passionsfruktsjuice, ananas, popcorn. Sedan följer alla efter pappan och det lilla barnet. De vuxna är tysta men barnen tisslar förväntansfullt. När hela byn har fått besök stannar följet på festplatsen. Pappan bryter tystnaden:
”Mitt barn har fått tänder!”
En stor fest- tafrija bryter ut.
”Ditt barn kommer inte att äta dig ur huset. Vi finns här för er. Titta så mycket god mat vi har, vi löser det tillsammans!”
Jag lyfter lille T högt upp.
Jag säger ingenting men jag tror ni förstår.
roligt att få uppleva andra kulturer och seder. varför bodde ni i Tanzania?
Vad fick lille T att äta nu när bissingarna börjat ploppa upp? Popcorn?!
Comment by cecilia öhrn — January 12, 2006 @ 20:47
Har lagt undan några bananer och makens underbara nybakade bröd med ost, rostbiff och tomat. Han kommer inte att äta er ur huset. Fast det är faktiskt vad bebis sysslar med nu när hon fått tre tänder i överkäken också. Hon äter mer än sina syskon!
Comment by aha — January 12, 2006 @ 23:42
Underbar berättelse!
Comment by Dépardieu — January 13, 2006 @ 17:18
Vi blir ett litet partygäng alltså!
Vi arbetade i Tanzania som volontärer under en period. Jag var musiklärare och min man tillverkade musikinstrument.
Det blev något av en “andningspaus” där vi fick tillfälle att tänka igenom vad vi egentligen ville göra av våra liv.
E blev ett resultat av de tankarna…
Comment by Administrator — January 13, 2006 @ 18:24
Tack snälla för den lilla anekdoten. Tänk vad gulliga traditioner det finns ute i världen som vi inte har en aning om.
Comment by Kimmi — January 14, 2006 @ 20:06
Åh, så härligt!
Det måste ha varit en verkligt stor upplevelse att få komma så nära en helt annan kultur!
Comment by Alba — April 28, 2009 @ 7:17