Skrivteknik
Inbjudningskorten gjorde jag pysselvänliga.
Vi vek, stansade och klistrade.
E ville skriva sitt namn själv.
”Så att alla barn vet vem som fyller år.” Sa min dotter med en viktig min.
”Mamma, nu leker vi att jag är Findus som skall ha födelsedagskalas.”
Pysslandet fortsatte med den förändringen att E pratade med sin kattröst och jag använde min skrovliga Gubben-Pettson-röst.
Efter en stund tittade jag på inbjudningskorten som min dotter signerat. Korten var fullklottrade av oläsliga krusiduller.
”Men…” utropade jag förfärat (med min mamma-röst.) ”Hur skriver du?”
E brast ut i ett klingande skratt:
”Jag är ju Findus! En katt kan väl inte skriva heller!?”
