Vilken Staffan?
Det är sorgligt.
Jag kommer inte att kunna vara med på mina barns Luciafirande. Kanske aldrig.
Som musiklärare är jag ständigt ansvarig; någon annanstans.
Naturligtvis ville jag veta allt.
”Hur var det? Var du nervös? Vilka sånger sjöng ni?”
E svarade tåligt och rekonstruerade morgonens Luciatåg.
”…och så sjöng vi om Staffan Stalledräng…”
E börjar sjunga den klassiska Staffansvisan.
När det var dags för den andra versen klämde även familjens mamma i med sin ivriga röst.
Min dotter såg på mig med en överseende min.
”Nej, mamma så går den faktiskt inte.”
”Hm, bara EN vers, alltså” Tänkte jag.
Sjöng ni fler Staffansvisor?” frågade jag och började sjunga den ena visan efter den andra.
E skakade uppgivet på huvudet efter varje vissnutt.
Till slut tittade den lilla flickan på mig med en mycket förundrad min:
”Mamma, jag trodde faktiskt att du kände till sången om Staffan Stalledräng.”
Heja, igång igen!
B&B
Comment by Anonymous — January 12, 2007 @ 11:33
Ja, längtan efter skrivandet har gnagt mig hela hösten. Nu är det dags!
Hoppas allt är väl med er.
Tack för er support!
Kram
Comment by Administrator — January 13, 2007 @ 23:14
Välkommen tillbaks! Ja, jag känner igen det där med att inte kunna vara med på skolavslutningar. Jag är ju också lärare, på en annan skola. Som tur är jobbar prinsesspappan på den skola som våra barn ska börja i och de kommer åtminstone få ha en förälder närvarande… fast det är ju MIN sorg att jag inte får vara med…
Comment by Prinsessmamman — January 14, 2007 @ 10:04
Välkommen tillbaks! Ja, jag känner igen det där med att inte kunna vara med på skolavslutningar. Jag är ju också lärare, på en annan skola. Som tur är jobbar prinsesspappan på den skola som våra barn ska börja i och de kommer åtminstone få ha en förälder närvarande… fast det är ju MIN sorg att jag inte får vara med…
Comment by Prinsessmamman — January 14, 2007 @ 10:05
Det där är ett stort dilemma. Jag har missat många såna avslutnings- och luciagrejer av samma orsak. Fast när dottern var med i stadens luciatåg som tärna, då sjöng min kör som bakgrund, så då var jag med. Fast jag var så rörd att jag grät och inte kunde sjunga…
Comment by Bloggblad — January 14, 2007 @ 10:11
Mmmm du dom kan allt trycka till en ibland, de små juvelerna!
Comment by Trollmor — January 15, 2007 @ 8:07