|
Det händer saker i min dotter nu: Jag hade svårt att acceptera det rosa, det pluttinuttiga och alla spetsar. Jag tyckte brunt, rött och svart men E tyckte prinsessa. |
|
|---|
Vaddå paradigmskifte?
Andra som skriver om: prinsessor, barn
The URI to TrackBack this entry is: http://mifflan.blogsome.com/2009/04/12/paradigmskifte/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here
I min fredagsklass, åk2, är det jättemånga tjejer som har dödskallar på sina kläder, och vet du, jag tycker nästan det är lite tragiskt. Det räcker väl om de tar efter andra tuffa killgrejer som fotboll och sånt… Gammeldags tjejlekar med twist och bollar och hopprep ser jag nästan inte till alls. Bara rosa fluff och fina kläder OCH dödskallar i silvertryck…
Comment by Bloggblad — April 12, 2009 @ 17:23
Förresten, det finns rätt mycket att fundera på där… varför bögar klär sig i rosa, men tjejer ska härma tuffa smågrabbar. Varför kan inte killar hoppa twist och bolla? Att jonglera med 2-3 bollar är väl minst lika tufft som att sparka en boll?
Comment by Bloggblad — April 12, 2009 @ 17:24
Ja det där är något som alla föräldrar får dras med. Frågan om vad som hände och när, finns hela tiden där. Just nu sitter Söta halvan och förundras över att strax 18-årig son kallar honom Far. Men det är ju som det är med utveckling, svår att ta till sig men ändå önskad, på något sätt.
Markattan
Comment by Markattan — April 12, 2009 @ 20:59
Hej!
Tack för era kommentarer! Det är så roligt att få respons - ger fortsatt skrivkraft.
Bloggblad: Det här med barns lekar är verkligen otroligt spännande! En del av det jag pluggar nu handlar om hur vi vuxna ser på barns lekar. Något som intresserar mig storligen är hur barn (och vuxna för den delen) erfar världen. Jag funderar lite på att blogga om det men risken är att det blir för tungt och filosofiskt…
Twist och hopprep ser jag en del av men bollandet har jag inte sett på länge. Kanske dags för en bollkampanj?! Området, genus och barn är en gigantisk fråga som man verkligen bör filosofera mycket över, vad gör vi och varför?
Markattan: Ja, precis. Bra formulerat! “Svår att ta till sig men ändå önskad”! Tack!
Comment by Administrator — April 13, 2009 @ 0:13
Min Skruttafis hoppade över det rosa stadiet och gick direkt på det med alla döskallarna. Inte för att jag hejar på det rosa, men lite skoj kunde ju varit att få sätta nån tofs i håret nångång… Men, man vill ju att de ska bli egna individer och med en stark personlighet, så…
Comment by nipe — April 13, 2009 @ 11:32
Nipe: Ja, det är ju så det är. Man önskar de små allt gott. Välkommen hit!
Comment by Administrator — April 13, 2009 @ 14:01
Hej och tack för kommentarerna hos mig. Jag känner igen det där växandet som syns i barnens syn på sina saker. Om man inte har insett det innan förstår man att de plötsligt har växt en aning. A-M
Comment by annemarie — April 14, 2009 @ 16:42
Anne-Marie: Tack för din kommentar!!! Den satte faktiskt igång tankarna ytterligare. Jag håller just nu på att läsa in mig på den mycket filosofiska vetenskapsfilosofin, fenomenologi. Kunskap och utveckling genom hela individens erfarande av världen och tingen. Jag utvecklar mig inte mer än så just nu men jag fick lite tankar att krafsa ner i min dagbok!
Comment by Administrator — April 14, 2009 @ 18:37
Måste le… allt har sin tid. När jag själv var gravid hade jag fasta principer kring fostran och genus osv - speciellt efter att ha läst boken “att göra kön” Min lilla flicka skulle minsann inte bli en prinsessa med rosa och spetsar… Men nu när hon väl är här så har släkt och vänner, samt jag själv på senare tid sett till att hennes garderob börjar ha lika mycket rosa kläder som fina rejäla unisex kläder i retro stuk. Men jag tröstar mig med att hon har fått en miniskoter, samt jakt/fiske utrustning. Så hon får ta sina rosa peltorkåpor och följa med mamma på skjutbanan - allt i jämställdhetens tecken
Hoppas du får en fin dag!
Comment by Therese - Lurans blogg — April 15, 2009 @ 8:52
Therese: Man har andra förutsatser när barnen är inuti magen jämfört med när de kommit ut: Jag känner igen mig… Hos oss är det just nu lille T som springer runt med de rosa Peltorkåporna.”Dom är så coooola”, tycker han.
Comment by Administrator — April 15, 2009 @ 17:33