Jämställdhet i praktiken
Lille T vill ha sin pappa men familjens pappa är i skogen.
Lille T är ledsen, väldigt ledsen.
Jag klappar min son:
”Gubben, är det något jag kan göra för dig?”
Pojken stöter bort min hand:
”Det finns ingenting du kan göra för mig som inte pappa kan!”
Han har rätt men jämställdhetsdebattens argument klingar annorlunda när de kommer ur en nästanfyraårings mun.
Andra som skriver om: jämställdhet, barn
En gång otrogen alltid otrogen… eller? Spana in mitt senaste inlägg om du vill
http://ladyhumpalot.blogg.se/2009/april/utkast-jag-har.html
Comment by Lady Humpalot - fun & fearless — April 14, 2009 @ 12:18
Oj, oj, oj, det var ord och inga visor det =) Barn är så härligt ärliga
Comment by Malin — April 14, 2009 @ 12:51
SV: du har så otroligt rätt. allting är inte svart eller vitt
kram
Comment by Lady Humpalot - fun & fearless — April 14, 2009 @ 13:22
Hörde på nyheterna igår att… svenskarna är det mest jämställda landet i Norden… åtminstone med att ta ut lika mycket föräldraledighet… pappan och mamman… I Norge tycker man att det är “naturligast” att mamman tar ut mest… När min dotter började arbeta och Svärson I var hemma blev 3-åringen Kaxe väääldigt pappig… det var baara pappa som gällde… Tidigare var det tvärtom… Man får helt enkelt inte “slå knut” på sig själv… jämnställdhet kan vara så mycket … så många nyanser… på Jämnställdhetens Palett.
Kram!
Comment by Skatan — April 14, 2009 @ 13:31
Det där var rakt på sak! Som det ska va när man är litet barn reflekterande över de vuxnas ord. Ha en bra dag.
Comment by HUSnrNIO — April 14, 2009 @ 15:34
Hej hej
Tack för din kommentar hos mig. Det känns bra att kunna beröra och nå ut. det är väl det som är det fina med bloggandet.
Välkommen tillbaka
Comment by jessica — April 14, 2009 @ 18:29
Hej!
Tack för att ni tar er tid att kommentera! Det är så roligt att läsa, och så får man namn på några som har sprungit förbi här
Malin & Hus no9: Det är det som är så härligt med att leva med barn. Raka tydliga jag-budskap.
Lady H: Livet lär oss mycket!
Skatan: Så sant, så sant: det finns många nyanser!
Comment by Administrator — April 14, 2009 @ 18:29
Jessica: Tack! Du skrev visst samtidigt som jag kommenterade kommentarerna
.
Bloggandet är verkligen ett speciellt medium. Jag hade nästan glömt hur “beroendeframkallande” det är!
Comment by Administrator — April 14, 2009 @ 18:42
De är ju väldigt ärliga våra små. Kramar…
Comment by Gisan — April 14, 2009 @ 20:34
Hahaha! Underbart! (När det kommer från någon annans barns mun!)
Comment by stort och smått — April 14, 2009 @ 22:02
Gisan & Stort och smått! Tack för era kommentarer. Vad säger man? (jag fnissar lite om jag skall vara ärlig…)
Comment by Administrator — April 14, 2009 @ 23:07
Pappaperiod och mammaperiod, det kommer och går. Barnen väljer ofta rätt så klokt, de smarta rackarna *s*
Sv: jag har oxå varit där med tanke på svårt att komma igång. Mitt enda sätt var att anmäla mig till något lopp. Bli lite tvingad, men sen springer det liksom på;-) Klart man har sina ups and downs, vissa joggingturer känns ju såååå tunga.
Ha det gott!
/Marie
Comment by marie — April 15, 2009 @ 9:13
Hahaha, vilken härlig kommentar av den lille. Barn är raka i sin kommunikation.
Ha en fin dag och tack för titten hos mig. Alltid kul med nya besökare.
Comment by Kerstin — April 15, 2009 @ 11:02