April 27, 2009
Jag har fått en utmaning från Ecolocobloggen den handlar hur jag tänker runt barnkläder och genus. För att få lite förförståelse för hur jag tänker vill jag dela med mig av två episoder som har påverkat mig starkt:
|
1.
Vi skulle roa oss med att göra tröjtryck och behövde en långärmad vit t-shirt till vår då treåriga dotter. Någon sådan fanns inte att uppbringa i den stora klädaffären - trodde jag. Visst fanns det neutrala t-tröjor men på pojkavdelningen.
Lite konfunderad frågade jag expediterna varför treåringarnas kläder var könsuppdelade. Bassortimentet borde vara det samma ansåg jag. De två expediterna tittade på varandra och log. Sedan förklarade de, mycket pedagogiskt:
”Det vet du väl hur det är med pojkar i den åldern. De behöver mer rörelseutrymme i sina kläder. Pojkar rör på sig hela tiden.”
2
” Jag avskyr att dansa!”
Nioåringen spände ögonen i mig och jag förstod att han menade allvar. Han var fantasifull, aktiv och kreativ på rytmiklektionerna så jag hade lite svårt att förstå hans aversion gentemot dans.
”Jag ville verkligen lära mig dansa men vet du…” hans mörka ögon blixtrade.
”…när jag kom in i danssalen satt det bara flickor där och alla hade rosa kjolar på sig.”
Jag såg hans upprördhet. Det bubblade i hans kropp.
”Då sprang jag till toaletten och där stannade jag till lektionen tog slut. Sedan dess har jag aldrig dansat”
Han skuttade ut i lektionssalen, cirklade runt lite och kom tillbaka till mig.
”Jag tycker att dans är lite fjolligt” viskade han.
Ger vi våra barn den rörelsefrihet de behöver?
|
|
Andra som skriver om: barnkläder, genus, rörelsefrihet
The URI to TrackBack this entry is: http://mifflan.blogsome.com/2009/04/27/rorelsefrihet-for-vem/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Jag blir riktigt upprörd över hur könsuppdelade barnkläder ska vara. Barn blir könsmogna i tonåren, innan dess så är det ingen skillnad på dom förutom det dom har innanför blöjan!
Comment by bambi — April 28, 2009 @ 8:42
Visst är det tröttsamt att det ska vara så uppdelat??? Det är svårt att hitta pojkkläder utan eldsflammor, drakar, bilar eller annat och det är nästintill omöjligt att hitta tjejkläder i annan färg än rosa och utan rosetter, volanger, puffärm eller andra attiraljer.
.
Jag har faktiskt skrivit ett inlägg om just det, gå gärna in och läs
Hej hopp!
Comment by Kim P — April 28, 2009 @ 10:41
Jag blir mest ledsen över att det har kommit tillbaka! När jag fick barn i andra halvan av 70-talet, var det rött, brunt, gult, orange som gällde. Sonen ärvde alla dotterns kläder - utom klänningar, men dom lekte han gärna i… Det fanns inte några rosa kläder att hitta i affärerna, och när jag stickade en ceriserosa tröja till dottern, fick jag nästan be om ursäkt.
Barnen till den generation som kämpade för lika färger - och som brände behåar … är dom som pumpar sig fulla med botox och silikon och köper rosa-ljusblått. Det känns rätt tröstlöst.
Fast… att det alltid har varit mannen som varit norm, finns det ju hur mycket belägg för som helst. Dock brukar män och kvinnor under 40 tycka att jämlikhet råder… så jag har lagt ner min kvinnokamp, orkar inte längre.
Comment by Bloggblad — April 28, 2009 @ 14:38
Förresten läste jag om sabotage i Afganistan, där häller männen gift över flickskolor, för de ska inte gå i skolan. Hellre dö.
Comment by Bloggblad — April 28, 2009 @ 14:39
Tyvärr har vi nog alla liknande episoder att berätta…
Comment by HomeRiver — April 28, 2009 @ 18:38
Hej!
Tack för att ni orkade läsa mina förhållandevis långa inlägg!
Bambi: Visst är det märkligt. Mer individualitet, tycker jag!
Kim p: Jag skall genast gå in och läsa hos dig. Visst är det frustrerande att det är så svårt att hitta vanliga baskläder. Det finns men då ofta till ett ganska saftigt pris…
Bloggblad: Mina vänner och kollegor som hade små barn på 70-talet säger precis som du. Varje gång jag hör det blir jag faktiskt lite sorgsen. Hur kommer det sig att det blev så här, igen? Det finns fruktansvärda berättelser om oförrätter gentemot kvinnor från hela världen. Människan är ett märkligt släkte!
HomeRiver: Visst är det så! Har varit inne hos dig och läst vad du skrivit om utmaningnen.
Comment by Administrator — April 28, 2009 @ 22:25
Ja, det är verkligen en uppdelad värld vi lever i. Mycket mer än vad vi stundtals vill veta av. Jag har skrivit ett inlägg till om detta på min blogg.
Comment by Veronika Ekstrand — April 29, 2009 @ 13:39
Läste på en annan blogg häromdan om hur fröknarna på dagis beklagade sig över pojkens långa hår. Det blir ju så varmt och svettigt nu när våren kommer. Inga föräldrar till långhåriga flickor hade fått sådana kommentarer… Det sitter nog djupt djupt i ryggmärgen liksom.
kram
Comment by Loa — May 3, 2009 @ 13:46